torsdag, oktober 23, 2014

Bomber över Helsingfors


Jag vet inte vilket år det var - men ryssarna hade bestämt sej och bomberna regnade. Min mamma med adresslapp runt halsen, färdades till och till Sverige igen - hon som förlorade två språk och sen blev en grammatisk databank i det svenska språket för oss barn - hon berättade med svart  humor om bomberna - hon beskrev sophögar med råttor - skyddsrum man dog i och de bomber som föll i hennes pappas hus - min morfar som jag aldrig mötte, men som skrev om det krig han deltagit i och för egen del kom att förlora pga TBC.

Han fick leva länge nog att bli ett handelsoffer - han fick jaga sina sista fasaner på finsk mark - mamma var med honom och hon fick 11 år gammal ett eget vapen. Jag har sett geväret - ett vackert men vanvårdat sånt - ett salongsgevär - under hela min uppväxt stod det i farstun på en släktgård med kolven i en hink och jag har sen jag själv var 11 tänkt att jag vill ha det - inte för att det är ett vapen - mer för att spinna vidare på de bilder jag har kring min mamma och hennes pappa.

Jag satt där på golvet och lyssnade på min mamma  - det är svårt att som barn ställa frågor och det var svårt att vara kritisk - mamma var munter vem det än var som dog - det fanns tydligen en mening med allt som jag aldrig förstod. Kanske hon med sitt anslag av humor ville skydda mej eller läka egna sår - jag vet inte.

En av alla de nära skildringar hon gav - en som fick mej att tvivla på att min mamma var helt vettig - det var den om bussarna på torget i någon del av Helsingfors. De stod där alla bussarna - man var förvarnad om ett anfall och ungarna skulle ut ur stan - man skulle åka ut i konvoj.

Tiden gick - bussar fylldes av ungar - men så plötsligt så drabbas chauffören i mammas buss av det som vi normala kallar panik - han bara drog! Ingen konvoj för honom - bara bort! Mamma berättar med ett litet leende att hon såg hur torget försvann - inte av avståndet - det var bussar som brann och försvann - barn som dog av de bomber som mammas chaufför genom sin panik lyckades rädda dem ifrån - jag vet inte än idag vad hon ville ha sagt med detta - för min mamma som så många andra som levt i krig och dess skugga - dom vill inte finnas - och innan de försvinner berättar dom inte allt.

Min mamma kan inte berätta mer fast mina frågor är många fler idag, hon valde en annan väg trots en enveten kamp och jag tror den kampen var mer för oss barn än för sej själv. Idag har vi samma scenario - människor flyr undan bomber och vill hitta en fristad - de vill att vi bryr oss så att deras barn ska tro på framtiden - min mamma fick mej att tro på livet trots att hon själv förlorade sin.

Vi får inte svika människan som idé och det är faktiskt vad som är på väg att ske - Vi här hemma ska stöka med SD och sen har vi ryssar kineser och usa på det internationella planet - mitt i allt finns ebola, malaria och en massa andra farsoter

Är det inte dags att ta ett steg tillbaka och fundera lite - vad ger oss faktisk utveckling - ett liv för många i en värld där man inte måste bli en krigare i ett fundamentalistiskt sammanhang? Glöm inte när du tänker att västvärlden faktiskt trott sej äga allt och att vi har en räkning att betala - tänk lite - dra inga slutsatser - bli inte arg - försök hitta den där vägen där tex min mamma slipper ta livet av sej - jag hade behövt henne.

Janne

onsdag, oktober 08, 2014

Centerns partiledare spelar nu rollen som "Annie with the gun"


Jag som tvivlat, medger att Stefan Lövfen gjorde väldigt bra ifrån sej i sin första partiledardebatt - inte så att han är en stor retoriker med ett målande språk. Inledningen kändes lite träig, men när han väl började bli så konkret man nu kan bli innan en budget är lagd, tycker jag att det fanns substans i det han sa.

Hans markerade avstånd till SD var skönt att höra och att han inte gick på Jimmie Åkessons invit kring vinster i välfärden hedrar honom. För visst var det uppenbart att Jimmie Åkesson sträckte ut sin 'räddande' hand,  när han gång på gång upprepade att SD är en spelare - men S Mp och V är för svaga?

En sak som jag vill se mer i debatten med SD är att man skiljer på invandrare och flyktingar. SD kommer undan alltför lätt. Vi skulle få ännu sämre vård i Sverige,  om vi inte hade läkare från så olika länder som Ryssland, Iran och Somalia - tex. Vi har annan vårdpersonal  och lokalvårdare på sjukhusen från världens alla hörn - även från landet i väst - drömmarnas USA. 

Invandringen är nödvändig! Flyktingar ska ha skydd. Vi i Sverige måste agera för att övriga Europa tar ett större ansvar - vi är ett av många västländer som genom vapen och restriktioner har bidragit till en negativ utveckling i länder som Syrien. Vi måste aktivt driva på så att flyktingar i det direkta närområdet får skydd och att dessa flyktingar inte behandlas illa där de är. För i tex Turkiet Libanon och Jordanien så ses inte 'invandrare' med blidare ögon än här! Dessutom är dessa länders vilja och förmåga att hjälpa miljoner flyktingar begränsad. 

Så en aktiv debatt mot SD om invandringen och den ofrivilliga flykten från förtryck måste prioriteras.

En annan sak som gjorde mej glad, är Lövfens ödmjukhet och tydlighet kring det parlamentariska läget, tyvärr är Annie Lööf allt annat än ödmjuk - hon nedlåter sej till en debatteknik där jag som åhörare inte kan kontrollera halten av sanning i hennes påståenden - tex ang friskolereformen. 

Annie Lööf påstår att S och Mp svek och då ska hon minsann inte prata med dem om något annat heller? Är det ett moget agerande från en partiledare?  Jag undrar verkligen om hennes parti  gett henne mandat att agera 'Annie with the gun'? Det är länge sedan jag hört en politiker uttrycka sig så raljerande utan att själv vilja svara tydligt på sakfrågor. 

Ska C förbli ett parti som labbar runt med olika liberala idéskolor och prata om allas rätt utan att i praktisk politik, styra där politiker ska styra? Annie with the gun sköt vilt mot alla som bara andas att: -  "Vi kanske kan göra annat med pengarna än fylla riskkapitalisters fickor?".Man kunde ju tänka sej att hon inflikat något som  - "Klart vi vill ha mesta ut av våra skattepengar" Men nej mormor får kosta hur mycket som helst i vård och omsorg  - bara det är privat (för att i min tur raljera lite). 

Det hade varit på sin plats att hon tonat ned sin roll som oppositionspolitiker och kanske kanske svarat Lövfen lite mer sakligt på de tydliga inviter han faktiskt gav - jag tror C förlorar i respekt hos den breda allmänheten om man spelar SD i händerna på det här destruktiva sättet.

Att Jan Björklund är en mer slipad juvel och ibland rätt kul, är väl inget vi behöver lägga tid på - men även han pratar om svek och pratar om det omöjliga i att 'lita på' regeringen - må vi få en mer entydig 'sanning' om det påstådda sveket!

Till skillnad från Annie Lööf, så håller Jan Björklund iaf en springa öppen till sin garderob vad gäller skolan - bra! Men vad som trillar ur garderoben då dörren väl åker upp,  återstår att se ...

En intressant sak är att Alliansen säger att Sverige är fantastiskt - javisst!

Men det var inte borgerligheten som la grunden för välfärden - det var inte heller arbetslösa, sjukskrivna eller dagdrivare, som skapade det som Alliansen i åtta år velat sälja ut. 

Sverige fick ett guldläge efter kriget - världen skulle byggas upp igen - vi jobbade så mycket att vi inte klarade av att göra allt själva - bla kom en miljon finnar och spädde på vårt BNP. Sen kom greker, turkar - listan kan göras lång.

Arbetsmoralen har alltid varit hög i detta land och det ska inte Alliansen förringa med sitt lilla skitord 'Arbetslinjen'.  Jag har aldrig träffat någon som inte vill göra rätt för sej - men många hindras på en rad olika sätt - dessa människor är inte i 'Utanförskap' - det är tänkande och röstande människor som tyvärr drabbas av den politik som Alliansen bedrivit:

- Dumpade löner
- Otrygga anställningsvillkor
- Nedrustade trygghetssystem
- Ett gäng med miljarder till privata FAS 3 anordnare
- Meningslös jobbcoaching i privat regi
- En arbetsförmedling som faktiskt inte stärker den enskilde med nya kunskaper

Det är det som är den egentliga 'Allianslinjen' - ställ människor mot varann och bjud in SD

Hemskt mycket tack Alliansen - ta med er flosklerna när ni går ...


Janne


tisdag, oktober 07, 2014

Vem är det som balanserar?


Ska verkligen SD (som alla påstår sej inte ens vilja ta i med tång) tillåtas bli vågmästare?

Det hade varit lite klädsamt om borgerligheten kunde avstå från höjda ögonbryn så snart förslagen från S, Mp och V börjar framtona. Hade Alliansen förväntat sej politik som de själva kunde ha föreslagit? Det hade nog varit klokt av både Björklund och Lööf att spara på sitt våta krut och istället gått och satt sej på kammaren och begrundat varför skatterna behöver höjas, varför vinster i välfärden bör begränsas?

En begrundan som kunde mynna ut i egna förslag, som kan hålla SD borta från smörgåsbordet. Men tyvärr är dessa två partiledares personliga profilering viktigare än både egen partipolitik och sakinnehåll.

Björklund hävdar 'omöjlig vänsterpolitik' - dumt sagt då det är dags att prata om rättvisa, logiskt sett, är då 'högerpolitik' orättvis?

Lööf - som alla neoliberaler, oroar sej för att friheten att profitera på vem man vill, kan försvinna - är det Lööfs mening att marknaden ska ha helt fria tyglar - att enskilda företag lyckas är vackrare än att så många som möjligt har en dräglig tillvaro?

Dessa två försöker nu putsa upp sina vapen och svingar vilt mot allt utan eftertanke - frågan är vad deras respektive parti egentligen tycker om detta, då båda partierna samtidigt uttryckt sin avsky för SD? Men deras avsky kanske är ett spel för galleriet?

Alliansen är så väl medveten om hur det idag är omöjligt att återupprätta ett solidariskt samhälle. Alliansen har med sitt strypgrepp på välfärdsstaten, förstört så mycket att det behövs en mindre revolution för att reparera skadorna upp till ens en nivå som står på noll.

Om de istället för hån, faktiskt teg en stund och kom tillbaka för att hitta breda lösningar, där SD med sina bruna fingrar inte kan peta på en enda stavelse, då skulle Sverige som land åtminstone kunna hämta andan och ge dess folk ett hopp om att våra politiker menar lite väl trots allt ...  även Alliansens!

Alliansen har ägnat sej åt medveten lönedumpning. Alliansen hymlar inte med att de hållit nere ersättningsnivåerna i a-kassa och sjukförsäkring med mantrat 'arbetslinje', vilket bara lett till fler utanför och under betingelser som inte är värdigt ett land med vår historia, där 'ge efter förmåga och få efter behov', har varit en av våra idémässiga exportprodukter.

Det är just Alliansens enträgna urholkande av det gemensamma ägandet - de gemensamma lösningarna som bäddat för SD - ett parti vars medlemmar i sina egna hem kan städa med en viss armbindel på sej - så sjukt!

Ett SD som pekar på svulsten som skall skäras bort - för då får pensionärer pension - då får de inom sjukvården full bemanning och jobben är plötsligt svenska och alla dansar vi hambo i euforisk svensk lycka - helst i folkdräkt - inte ett öga torrt.

Var är Alliansens nya visioner? - Är det inte dags att fyrklövern börjar visa respekt för valresultatet och inser allvaret i den parlamentariska situationen? Vi är nämligen på väg in i en brungrå dimma, där det  politiska landskapet tappar sina konturer och det leder rakt ut i helvetet ...

Janne