Långa bollar mot mål!

A-kassan firar snart tio år - tio år av negativ köpkrafts utveckling.

Borgarnas strategi att öka klyftan mellan de som har arbete och de som inte har, mal på med oförminskad kraft. Det är främst moderater coacher och fas 3 anordnare som ser ljust på arbetsmarknaden.

När man sedan hör finansministerns krav på att luckra upp arbetsmarknadens regler för att alls fundera på att justera a-kassan uppåt, ger slutklämmen "prioriteten på ytterligare ett jobbskatteavdrag går först".

Trots att borgarnas rätt oskylda strategi hela tiden varit lönedumpning, så far kalla kårar längs ryggen då man hör moderatledaren prata om 'robusta skyddsnät',

- Ja- jag inser att det inte är till de som behöver skyddsnätet som moderatledaren riktar sina omtänksamma ord, utan till den aningslösa skara som fortfarande har ett jobb. 

Det finns snart inga skydd kvar och att så ensidigt lägga kraven på den arbetslöse som vad jag vet inte kan styra vare sej finanskrascher, strukturomvandling och utbildning - den skyddslöse ska ivrigt jaga ett jobb i flock med 29 andra - varje gång går 29 därifrån som förlorare och med ett snäpp lägre självkänsla.

Det djävulska är att detta ingår i planen - genom att stötta arbetsgivarna i att dumpa lönerna, så kommer i en avlägsen framtid fler att bli anställda - men på så mycket sämre villkor och där kommer sannolikt inte jobbskatteavdrag att vara till stöd. Vägen till lycka skall innan denna ljusa dag, gå via en för låg a-kassa - fas 3 och barnfattigdom.

Och betänk vad finansministerns önskan leder till om det blir mer av 'löst folk' på arbetsmarknaden - då får dessa tim/viss -tids anställda svårt att ens få ett telefonabonnemang - än mindre en hyresrätt och lån till bostadsköp kan dom glömma helt.

I skvalpet av skatteflyende vårdbolag och en vårdapparat som man vilt skar sönder under krisen i början av 90-talet, så tror inte jag att det är ansvarsfullt att fortsätta att sänka skatter. Det kommer att bli ett fullständigt helvete för den politiker som om ca 10 år inser att för att man alls ska kunna vifta med minsta tänkbara lilla trasa till nät - så måste skatterna chockhöjas.

Om nu socialdemokraterna inte hade fumlat med ersättningsnivåerna i sin skuggbudget, så är det nu så öppet mål det bara kan bli i en match om rättvisa. Målet är så öppet och så stort att man bara behöver sparka bollen åt rätt håll för att frågan om rättvisa och skyddsnät ska börja belysas och dra med sej debatt!