Block-choklad!

Funderar fortfarande på om den här rubriken var den bästa – men visst står dom där och drar i varandras block? Och mellan dem kläms chokladen.

Ingen kan röra sej för mycket, då syns det att inget är som det borde vara – det finns lite ’brunt’ i alla partier men ingen vill tillstå och tyvärr får SD förkroppsliga det vi alla förtiger.

Den enda partiledning som verkar följa sina medlemmars önskan är Mp. Den individ som gjort starkast intryck på mej före/under/efter valrörelsen är Maria W som får mej att ha fortsatt hopp om politiken – (ge henne en Toblerone viskar nån på rad fem .. jag fattar vinken)

Men du – bryr du dej om SD i ditt vardagsliv? Knappast – och gör inte det nu heller! Kräv av din lokale ledare – ditt politiska medium att han fixar så att din skatt sänks och att räntan inte stiger – det är praktisk politik!

Tyng dej ej med frågor kring fördelning, ansvar och bry dej inte om hur kommunerna sväller i antal tjänstemän. SD’s frågor påverkar inte dej - om du inte till äventyrs råkar vara muslim, asylsökande eller multikulti eller något annat avvikande.

En väldfärdsstat är en stat där det finns en balans mellan ge och ta – ta för mycket från medborgarna och staten bygger större anstalter och de sakkunniga hittar fler bokstavskombinationer.

Nu luras vi att ondgöra oss över SD, istället för att fokusera på den pågående nedrustningen av välfärden och ett mindre godtyckligt hanterande av de tre: -arbetslösa -sjuka och helt marginaliserade.

Om de etablerade partierna verkligen hade färgat upp och slagits för sina ideal och visioner - så hade vi aldrig vetat att SD finns.

Om riksdagen hade fungerat i enlighet med sina egna regler så hade Kejsare Fredrik haft mindre makt och tvingats bete sej mer som en demokrat …

Detta belyses av Anne-Marie Pålsson – ska det behöva vara så här? Hur kommer man åt problemet?