Kråkan

En kråka satt i vägkanten, det var en tidig morgon i maj.
Den tänkte si som så .. 'att om min tredje vinge ej var där så hade
jag flugit så mycket bättre'

och tro det eller ej .. men gud hörde kråkan och sa
'jo så är det - sett rätt det du har och förstått hur
det hänger ihop' men gud viskade i en bisats att 'mina
outgrundliga vägar har du ej förstått' .. kråkan hörde
allt - även bisatsen och tänkte förtrutet att 'faan ska
ha en gud som hänger på en mer än man vill ha bara för
att göra sej själv märkvärdig hmmpf'

.. kråkan tog tag i sitt problem .. nöp av sin 'felande'
vinge tog ett skutt upp på vägrenen, såg den svarta bilen
.. lyfte och stirrade föraren rakt i ögonen .. föraren mötte
en blick just befriad från all vånda - rik på eget liv och egen väg
.. wosch så var fågeln slungad högt och föraren tappade
kontrollen på sin bil .. ned i diket .. upp och in i stubben
.. flög ur och på sin färd såg han guds outgrundliga
vägar i eget ljus ..

de som satt i baksätet såg inget - de var upptagna av
sitt liv i det lilla