Det repressiva misslyckandet - tack!

"Regeringens straffreform 2010 skulle leda till höjd straffnivå för allvarliga våldsbrott. Men domstolarna har inte följt intentionerna i den nya lagstiftningen. Det är förvånande att ett beslut om en så tydlig och bred straffskärpningsreform inte verkar ha fått något egentligt genomslag, skriver justitieminister Beatrice Ask."  

Jag kan inte föra i bevis att det repressiva är roten till det onda - men en sak framstår som tydlig - rättsväsendet tvivlar på effekten och jag håller med. Det repressiva föder mer avstånd än vilja att anpassa sej och att följa samhällets allmänna riktning.

B Ask vill förvisa de 'värsta' till hålor bortom det övriga samhället. Det hade funnits dynamik i hennes beslut, om man samtidigt satte dessa värsta på främsta bänk - att de fick stå till svars för sitt våld och att det fanns en tanke i förväg om  rehab ... att dessa samhällets osaliga våldsverkare fick se vad de kostar och vad de kan välja istället?

Men effekten av det synsättet kanske blir att våldet skulle bli tydligt i ett annat sammanhang - där individen är beroende av sin egen bristande tillit och en predestinerad negativ förväntan på sin egen plats i Beatrice 'ask'?

Finns det en koppling mellan de som försvinner ut i alliansens 'utanförskap' och det våld som de som försvann faktiskt står för?

Den som vill få mej att tro på att just våldsverkare är skilda från resten av samhällskroppen har ett tufft jobb - det är ett symtom. Var finns vägen tillbaka för just de som ska dömas till hårdare straff?

Det repressiva föder fler frustrerade och fler brott - tur att de som är insatta sätter sej emot!

Janne