Konflikten mellan Israel och länderna i grannskapet måste ses som ett av västvärldens största misslyckanden. Vi kan väl vara överrens om att Israel kanske inte hade existerat om inte Hitler med anhang hade begått sina fruktansvärda dåd och då inte bara mot judar - nej zigenare handikappade meningsmotståndare osv - alla blev de slaktade.
Godtar vi tanken på att Israels tillblivelse i hög grad berodde på dåligt samvete kopplat till att området och länderna i regionen fortf var kolonier eller hårt knutna lydstater till Europa - så var det väl rätt enkelt att tänka tanken att 'vi sopar undan några beduiner' så kan judarna få en fristad.
Engelsmännen var överhuvud i Palestina och man uppmuntrade judisk utvandring dit - antisemitism fanns i hela Europa, så också i England och hade minsann inte upphört med Hitler.
Tanken på att skapa två stater kan ju på många sätt och vis sägas vara god - men västmakterna ignorerade fullständigt från dag ett det motstånd som fanns i området. Denna nonchalans och att som forna kolonisatörer börja rita kartor åt ett antal etniska grupper utan deras medverkan är väl förhoppningsvis något som är oss främmande idag?
Tänk dej tanken att samerna i hela nordkalotten ansågs behöva en fristad och att just den svenska delen sågs av världsamfundet som den mest lämpade - man motar bort alla icke samer i norrbotten och in flyttar samer från Ryssland Norge och Finland. Privata som stater börjar föra kampanjer för 'Samelands' rätt att existera - pengar flödar in och samerna beväpnas - murar byggs och ingen av norrbottningarna får rätt att komma tillbaka - de förlorar allt - dessutom behöver Sameland lite mer kust för vinterbeten så Piteå och Skellefteå ockuperas - En idag omöjlig tanke får man hoppas?
Även om det är mer än 60 år sedan, så var det inte rätt tänkt - man skapade en konflikt som fortfarande pågår.
Nå - i ljuset av detta läser jag denna artikel på Newsmill av Mons Krabbe
Det första jag studsar på är den FN rapport som Krabbe hänger upp hela sitt resonemang på - det är en skoluppsats! Jag påstår detta då många andra freds och konfliktforskare anser den som utan relevans då underlaget är Israels och Turkiets officiella rapporter. Ingen av FNs rapportförfattarna har varit på plats eller analyserat riktigheten i rapporterna och att ge Israel rätt i att på internationellt vatten angripa en civil konvoj strider mot allt vad FN normalt står för.
Sen var det väl så att ursprunget till rapporten var att hitta en 'skaka hand och glöm det tråkiga' situation åt Israel och Turkiet? Rapporten är INTE ett dokument som tar in de sakliga förhållandena på marken, med en vidare tanke på att med andra rapporter och resolutioner föra fredsarbetet framåt - nej rapportens enda syfte var just att lugna ned Israel och Turkiet.
Sen läser jag detta:
"StG:s provokationsstrategi är en del av en större helhet som har inkluderat krigen i Libanon 2006 och Gaza 2008."
'Provokationsstrategi'? och i vilken större helhet? Att arbeta för fred kanske kan ses som en provokation, att vilja hjälpa människor som defakto sitter i världens största fängelse kanske också är en provokation? Det enda som kan provocera är att Hamas skulle kunna dra nytta av att befolkningen i Gaza skulle fått möjlighet att återuppbygga en del av det Israel bombade sönder.
Vad man än tycker om Hamas - de blev valda i ett val! Varför? Jo dels var och är PLO ineffektiva - skadade av korruption - valet var ett protestval. Det borde ha varit en tydlig signal till Israel och oss att de här människorna far illa!
Om Mons Krabbe anser att kriget MOT Gaza var rimligt - då är han ute på mycket djupt och grått vatten - jag vill påstå att det mer liknar synen 'en bra indian är en död indian'.
Jag tog mej igenom en del av Krabbes övriga artiklar och det slår mej - här har vi nog en brödskrivare, kanske hans pennas bläck flödar för den som betalar - osvuret är bäst - men Mons din artikel om 'Ship to Gaza' är för mycket en partsinlaga för att jag ska ta din status som freds och konfliktvetare på allvar - det hade blivit en helt annan artikel om du verkligen är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar