Humanismens bortfall

I Lybien avrättas Khadaffi på ett förnedrande sätt.

I Etiopien sitter två svenskar fast för att de söker sanningen om vad som händer i Ogaden.

Tobias Billström tycker våra lagar fungerar väl ...

I fallet Lybien kan man 'förstå' hatet mot Khadaffi - men när USAs utrikesminister i Tripoli godkänner detta mord i förväg med frasen 'död eller levande', så ger det mej kväljningar - ska en demokrati förespråka summariska avrättningar i ett land som ska ta sina första stapplande steg mot demokrati?

Kanske USA skulle fundera över om den egna snabbskjutardemokratin verkligen är den enda vägen? Kanske kan man efterlysa lite ödmjukhet här? 

Dessutom hade det varit av stor vikt för en framtid att få veta mer om hur dessa människor tänker hur de känner - vare sej de är sjuka eller inte - faktum är att Khadaffi kom minst in i farstun till de internationella finrummen och på rätt knepiga grunder, han höll afrikaner i Afrika genom avtal med EU och samröret med USA kan man fundera över.

Sak samma med Sadam Hussein och Bin Laden - och alla andra som USA så behändigt skjuter sönder och samman - case closed - är det så man bygger broar mellan folken? Jag tror inte det.

Carl Bildt blandar korten och framstår allt mer som den pratkvarn han alltid har varit - har någon människa fått ett vettigt svar av den mannen? Undrar vad han svarade då prästen frågade 'Tager du denna ..." Svarade han Ja eller Nej eller blandade han korten då också och slängde in ett 'ta reda på fakta' - man kan ju undra. Blir han förhörd ang folkrättsbrott så var beredd på att han vrickar(ett sätt att framdriva en roddbåt) sej ur problemen med tungan ...

Så har vi Billström som utan någon som helst medkänsla tycker att lagstiftningen fungerar och dessutom tycker att den  fungerar bra. Mot det kan man sätta Fredrik Reinfeldts egna ord om att företräda de allmänna intressen som finns - intressen som saknar en lobbygrupp? Hur får dom ihop det?