torsdag, oktober 13, 2011
Vems ledare är Juholt?
Det går bara inte att låta Juholt 'vänta in' glömskan - det är faktiskt så att alla turer kring honom visar att det är för rörigt och när man hör Juholt uttala sej så saknar jag all form av ödmjukhet - hans mjuka beklagande stämma till trots - makten ska han inte ge upp.
Att människor är svikna i det egna partiet skiner igenom om än fortf mer som rykten än tydliga uttalanden - speglar det ett öppet parti med en förnyelse i ryggen?
Håkan Juholt har på något märkligt sätt bortsett från att han är ledare i ett parti där hans egna handlande vägs om inte på guldvåg så minst på en brevvåg.
Det är med nödvändighet så att det parti som säger sej stå för jämlikhet rättvisa och solidaritet - ett sådant parti kan inte ha en ledare som med inlindad aggressivitet vägrar lämna över sitt fortsatta öde till sina egna partikamrater.
Om man till det tar in dimensionen av vad är en partiledare? Är det en person som genom div hemliga turer bakom kulisserna kommer ut och sedan har den oinskränkta makten? Så ser det ut från min synvinkel.
Göran Persson var väl rätt maktfullkomlig om jag sett rätt i min reverserade kaffesump?
Med just Persson i minne så hade jag hoppats på att det äntligen skulle komma en ledare som insett att han representerar sina väljare! Det mesta såg rätt bra ut fram till skuggbudgeten - så dyker hyresbidraget upp - mycket av det andra var mer smulor - men dessa smulor förstärker bilden av en människa som jag i fortsättningen har svårt att alls lita på. I sitt uttalande i P4 så tar han faktiskt kamp MOT sina väljare. Väljarna som hoppades på att nu äntligen så har ledarna i folkrörelsepartiet förstått att det finns andra samhällsklasser än medelklassen - det kom på skam.
Det är mycket som kommit på skam och som jag hörde en socialdemokratisk fritidspolitiker uttrycka det i Debatt 'det är jag som ska ta skiten i fikarummet på jobbet'
OM Håkan Juholt menar allvar med sitt politiska uppdrag, bör han sätta sej i hörnet med dumstruten på och överlåta sin fortsatta roll till VU - först då är han trovärdig i sin 'ånger' och 'beklagande' - ödmjukhet är något helt annat än en sammetslen stämma som illa döljer hans ovilja att lyssna in var han faktiskt befinner sej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Juholt är min ledare – och har man inte så mycket kuk så man kan stå upp för sina företrädare när det blåser, så ska man inte uttala sig om politik alls.
Frågan om hans hyresbidrag kan aldrig nå en juridisk prövning för uppenbart har han inte brutit mot någon av riksdagens regler. man kan tycka att det borde finnas en regel om att man minskar bidraget till hälften om man delar hyran med någon, men det gör det inte. Några juridiska efterräkningar kan därför inte finnas, han har bett om ursäkt och betalat tillbaka. Vad mer kan göras?
Allt det andra är bara trams. Ett par fyra år gamla missade reseräkningar (som riksdagsrevisionen uppenbart också missat), en fem år gammal resa till Vitryssland där man möjligen kan sätta frågetecken för någon småsak. Lägg av och väx upp!
Det är dags för folket i folkrörelsen att skärpa sig och se vad som är agnar och vad som är vete.
Till anonym:
Eftersom att du är anonym så står du ju själv upp för just ingenting. Snacka om sjävmål.
Anonym grävde just ytterligare ett par spadtag i partiets grav. Att folk väljerr att inte stå fram medsina namn är helt OK för mig, det är det de säger som betyder något och i spänningsfältet mellan ledarkult och kuk visar sig värdet i det sagda.
Du har helt fel när det gäller ersättningen för dubbelt boende. Reglerna för riksdagsledamöterna säger entydigt att ersättningen gäller "eget boende", inte delat boende, samboende, kulboende eller vadfanduvillboende. Juholt själv erkänner ju det och har betalat tillbaka en del, mer lär komma.
Anonym nämner själv Vitryssland, det är väl OK attåka dit men man måste ju nödvändigtvis ta med sig det landets politisk praxis hem bara för det.
Slutklämmen om agnar och vete var bra. Vem anonym är gör det helt tydligt när det gäller honom själv.
Självklart ska man 'stå upp' för sin ledare - men då måste det vara en ledare som inte brandar sina partikamrater
En ledare som faktiskt med ett mått av ödmjukhet släpper frågan om sin egen ledarroll till sina partikamrater
En ledare som oförvitligt håller sej till sanningen
Detta föser ju frågan tillbaka till - vilken typ av ledare ska vi ha?
Det var väl förnyelse som behövdes? Det var väl en större öppenhet som rörelsen sökte?
För mej föll bilan iom sveket med skuggbudgeten - det var inte sanningen som Juholt gav i TV soffan!
Skicka en kommentar