Ett - Folket reser sej i Lybien och det med en enorm kraft
Med tanke på förtryckets väl utvecklade system för att hålla folket nere så var och är folkets resning något som tog bla vår kvittrande (twittrande) utrikesminister med viss överraskning - ska vi tro på det? Hmm
Två - Ett regelrätt inbördeskrig är ett faktum och Frankrike går i frontlinjen för att 'skydda' civila - visst jag vill tro på det goda i detta. Nato får mandat och så är plöstligt vapen på plats och bomber och raketer sköljer över Gaddafi lojalists - kanske enda vägen vad vet jag - många dör och många skadas oavsett ideologisk hemvist - civila dör och skadas - sjukhus skjuts i bitar
Tre - Nu idag .. ser du några färdiglastade transporter stå på gränsen till Lybien? Transporter som står startfärdiga i Egyptien och Tunisien - färdiga att köra in i Libyen med medicinsk utrustning mediciner vatten elverk osv? - Nope! "Glömde det" kan vår kvittrande UD chef skicka ut
.. och sen?
Hur många katastrofer har vi sett de senaste åren - konflikt - krig och sen hjälpbehov i de förras spår - men inte den här gången heller! Hjälpen är inte ens planerad eller på väg.
För NTC är det av största vikt att dom får lag och ordning på gatorna i Tripoli - men de som är skadade får vänta - vänta på vem och vad? Varför har man inte redan flugit in det mest nödvändiga - kan inte vara svårt - för det var de civila man skulle skydda sa FN. Frågan blir - Var det fram till att de är skadade och sen får dom klara sej själva?
Jag såg en siffra på att ca 20 000 människor dött och det är väl inte otroligt att man kan tio dubbla den siffran för att få ett hum om hur många som behöver omedelbar vård?
Den "evigt rättrådige och aldrig tummande på sanningen" Carl Bildt - varför använder du inte dina insikter från X-Jugoslavien där du så tydligt sa (innan kvitter) att det humanitära arbetet är det som vinner freden? Varför har inte NATO fått info om punkt tre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan inte annat än hålla med. Det borde vara lika självklart att bistå med humanitär hjälp som militär sådan vid den här typen av konflikter. Och det så fort som möjligt. Annars är det ju bara att man bjudit med armbågen.
"bjudit med armbågen"
den var tydlig och det kanske är så att det är så våra beslutsfattare ofta gör - bjuder med armbågen mer för sin egen skull än för att göra en verklig insats?
Jag vill gärna tro i min naiva himmel att det finns gräns för realpolitik - men bekänner mej till tvivlarna
Skicka en kommentar