måndag, mars 30, 2009

Månglarna ..

Jag har varit tyst en stund – blev stum! Stum inför det skådespel som spelas upp och detta eviga poängsamlande. Är det inte pengar så är det poäng och vilka är det som slåss om både och?

Jo ska tillstå att vi fattiga slåss om smulorna samtidigt som de redan givna slåss om kakan som vi fattiga har bakat. Alla, även vi på botten slåss om futtiga poäng. Dock är de som syns och har ordet ’dignitärerna’ – våra valda representanter – de som springer runt på scenen och sjunger ut sina mer eller mindre falska floskler. Vi framför scenen kan tyvärr trots raseri - inte låta bli att köra med.

Ett raseri i känslan av att bli lurade att sjunka med trygghetssystemen ’Titanic’ som inte flöt ens då de sjösattes, medan ni på scenen har mer än vad ni behöver och ändå jagar ni poäng?

Varför jagar ni där uppe den sista poängen medan vi här nere känner alltmer förakt för er? Kan ni inte nöja er med att ha mer än vad som går att göra av med? Vart tog den diskreta högern vägen? Varför liknar LO toppen allt mer den besuttna klassen i både retorik och gärning?

Som vanligt saknar jag svar men jag minns kampanjer som ’Satsa på dej själv’ och ’Även en arbetare kan vara moderat’.

En arbetare som säljer sin arbetskraft kan inte vara annat än en produktionsfaktor – kapitalet står till höger – där kan inte en arbetare stå – punkt!

Jag spårar i min livstid det alltmer uttalade kravet på konsumtion – få hjulen att snurra – hört detta i så många år – få hjulen att snurra – snurra fortare – snurra globalt. En städare i Turin som ger anbud i Hjo? Sannolikt kontrakt .. nej.

Men ett telecomföretag med kapital kan kliva omkring i världen och strunta i gränser och moral – ett energibolag likadant. Kapitalet är fritt att röra sej vart hän det vill och alltid till stränder där guldet sköljs upp på strand – det rör sej snabbt – men nu plötsligt så syns det inte – guldet är slut säger dom på scenen! Det är ’botta’ – tror du dom??

Jag tror inte för ett ögonblick att någon av dessa går utan skor – nej de dansar sin dans i allt vildare takt och sjunger lika falskt som alltid, allt för att vi ska springa fortare billigare med mindre hämmande regler på en ’marknad’ – det är gyckel!

Alla vägar järnvägar skolor - all infrastruktur är på plats och alla har vi vår kunskap i behåll – det är guldet som tog slut – det rann ned i någons ficka. Jag säger det igen: Den repressiva makten radikaliserar .. se upp ni våra ikoner – ni som tutat i oss och underblåst vår fåfänga ’satsa på dej själv – var moderat’ .. jaja – jag ska inte påstå att jag stod emot i alla delar men jag längtar efter den som vågar ta en kätting och driva ut månglarna ur folkhemmet …

tisdag, mars 10, 2009

Ska Lollo tvingas till Kroatien?

Ni som inte minns Lollo - hon är rom och 17 år. Enligt våra myndigheter finns inte utrymme inom svensk lag att låta henne stanna i Sverige.

Hon har misshandlats av sin pappa och skall utvisas tillsammans med honom - verkar det rimligt? Maria Leissner ser det orimliga - heder åt henne.

Ytterligare en artikel i BLT. Jobb och finans -kris till trots, så bör det väl vara både vettigt och humant att låta henne stanna?

Jag uppmanar till debatt i frågan!

måndag, mars 09, 2009

Kollegialt ansvar

Politiker, polis, militär, läkar, lärar - alla yrkeskårer måste inse att kollegialt ansvar har två sidor

Låt oss titta på några exempel:

Vi kan ta den häktad barnläkaren

Vi kan ta poliserna i piketbussen som lät bandet gå

Vi kan ta politiker som Jan Emanuel och Mats Odell

Jag och Ni - vi vill alla känna oss trygga i att dessa och alla andra yrkesgrupper håller sej till de gemensamma regler som finns. Detta inte för reglernas egen skull, utan för att vi ska veta att saker och ting helt enkelt funkar så bra som är möjligt.

Mitt ansvar i mitt jobb är att se till att det finns en rimlig relation mellan pris och prestation - helt enkelt att kunden får det kunden betalar för. Om någon av mina kollegor dabbar sej så hänger jag inte ut honom eller henne inför kunden, men jag höjer ett fett pekfinger internt och räcker inte det så blir det att gå vidare till ledningen - det måste bli så rätt det kan!

I fallet med barnläkaren vet jag för lite - men att frågan nuddar vid dödshjälp har jag förstått och det etiskt riktiga är en svår debatt.

När det gäller polisen så finns interna rutiner för att få fatt på mindre lämpliga poliser och bandet från piketbussen indikerar att man har problem i kåren?

Så kommer vi då till politikerna och där är den egna handeln och vandeln ett nålsöga och måste så förbli.

Misstag kan göras även här. Jag är tex mycket less på hetsen mot Mona Sahlin och hennes chokladinköp - helt utan relevans. Hets mot Jan Emanuel är också illaluktande precis som hets mot Odell vore det. Men ... Jan Emanuel har tärt på förtroendekapitalet och ett parti som arbetar hårt med frågor som gränsar moral och etik måste stå rent.

Av Mats Odell och hans gelikar inom borgerligheten förväntar jag mej tyvärr mindre - vilket jag inte borde. Handen på det berömda - vore det inte ett brott om man som borgare tackade nej till en god affär? Om man som borgare tar moralisk och etisk hänsyn blir man ju idiotförklarad.

Självklart skall Odell synas av KU - men varken han eller Jan Emanuel skall hudflängas som privatpersoner, däremot bör båda synas av sina partikamrater. I Odells fall kan det dessutom i värsta fall vara fråga om brott - vilket det inte är i fallet med Jan Emanuel ... osaligt är det hela.

Kollegialt ansvar är att ge stöd och när det behövs, ställa krav på andra lösningar - annars förlorar den egna yrkeskåren ett förtroende som kan visa sej svårt att reparera.

onsdag, mars 04, 2009

Men snälla nån då … Göran Hägglund

Du mörknar i blicken då ert eget tystande av enskilda partimedlemmar kommer på tal.

Minuten innan ser du såå underbart goo och varm ut, då du talar om möjligheten att redan i den offentliga upphandlingen skriva in alla möjliga klausuler för meddelandeskydd för de anställda. Så svärmorsdröm du må vara, men Åsa Nicander satte nageln i ditt blinda öga - helt rätt Åsa N!

Göran H, jag tycker du är ute och cyklar(röstfiskar) men din retorik sällar sej tyvärr till Anders Borg m.fl.

Ni hävdar att den ’svenska modellen’ fungerar, men käre Göran H - den var borta redan i början av 90 talet. (Du som läser vet nu att jag såg på Debatt.)

Jag undrar verkligen vad det var för snappsvisor ni så enstämmigt sjöng in er på - där i badtunnan? Ni låter alla fyra så ’moderatisch’ då ni pratar. (Fyrstämmigt hade varit en spännande variation i krisbunkern).

Sen kära socialdemokrater så har väl äventyrsresenären gjort sitt för partiet? Jag pratar om Jan Emanuel Johansson, han är en bojsten! Låt honom sjunka i fastighetsträsket.

tisdag, mars 03, 2009

Anders är oss en väldig Borg

Tänk att tystnaden, inaktiviteten och förhalandet från regeringen fått Metall att rucka på de fackliga principerna och kliva ut på scenen med ett besked beskare än beskt. Den gode Anders Borg sitter där och åser denna förnedring av arbetarkollektivet med ett litet leende och känner 'att det här går ju bra - folket tar frivilligt smällen och jag kan fortsätta att tiga'.

Men Anders Borg du kanske står inför din värsta pyrusseger någonsin. Regeringen har drivit jobblinjen, man har holkat ur statskassan till ett minus, sopat sönder försäkringskassa och a-kassa, omfördelat oräkneligt antal miljoner i skattelättnad för fel grupper och nu står vi i en kris som den här regeringen vägrar att ta i! Jasså bank och finanssektorn fick hjälp - Men ger dom de jobb som krävs? Ger dom den utbildning som kan lindra törnar? Lånar dom ut till människor som ska gå från hus och hem? Nej dom skär som bäst på 'procenten' för att rusta de sina. Jobbsnöret verkar att ha gått av - vad ska vi jobba med?

Den stridssignal detta egentligen innebär verkar gå Borg med riddare helt förbi, den aktivitet som detta utlöst bland fackliga företrädare är ett underbart hälsotecken. En klar chans att kliva fram och ge ord och bild åt vad ansvar faktiskt innebär. Inga tomma ord om utanförskap (låt oss utrota detta missbrukade ord).

Nu kära kamrater stå på er och peka med hela handen i en riktning som är lika gammal som människan själv - solidaritet är ordet sa Bill, ordet är solidaritet i kris sa Bull.

Dom är inte så korkade än då - Bill och Bull menar jag ...

söndag, mars 01, 2009

Vind för Våg

Tycker fler än jag att politik idag driver med vinden? Dit det blåser i stunden dit tycker jag alla verkar rusa. När dog ideologierna? När tog pragmatismen över? När beslöts att ekonomi är det enda att visa hänsyn?

Jag har så klart inga svar på det och jag antar osakligt att förändringen har skett gradvis, eller så är det så illa att det egentligen aldrig funnits levande ideal i sin egen tid? Det kanske är jag som vill tro att det fanns ideér som bar fram revolutioner och samhällskritik, kanske jag med mina rosa glasögon som stirrar på historien och ’tror’ att det var bättre förr – bättre med framsyntheten, viljan att ta strid för flertalet. Kanske min naiva längtan efter fred och samförstånd som gör att jag bläddrar sidor fram och tillbaka, sidor som ger hopp i stunden men sidor om redan döda som inte kommer hit och tar debatten i vår tid.

Inbillar mej att vi har fått en skiktad politik, vi har ett toppskikt ett mellanskikt och de som faktiskt tror på politiken – de som av politiska skäl gett sej in i den – de sk fritidspolitikerna, dessa stackars lurade satar ränner runt och tar skäll från oss medborgare medan mellanskitet bedriver svågerbrott i kommunen.

Så har vi de i toppen som inte behöver bry sej om det demokratiska underlaget, utan som så snabbt det bara går river runt för att nå sina mål och omöjliggöra en reverserande rörelse under en ny majoritet. Toppen både hyllar och beklagar globaliseringens effekter – samt tillägger hur gärna de skulle vilja komma åt ansvarsdelen.

Har du tänkt på hur lite ansvar vi numer kan utkräva av makthavare? Vi måste se positivt på demokratin i Ryssland – jasså måste vi? Det är viktigt att ha en dialog med kineserna – jaha för att? Det är otroligt viktigt att hålla Israel under armarna vad de än gör- så förtryck från en israelisk regering är mindre vidrigt än Saddams? USA är motorn i världen så vi måste foga oss – och varför det?

Jag tycker det finns en uppgivenhet som är skrämmande – vi är i händerna på ekonomer som ser kvartalsrapporter som det enda viktiga vare sej det handlar om politiska mål eller företag.

Vore det inte dags för en fördjupning i det politiska samtalet där man åter släpper in frågan ’För vems bästa gör vi detta och vad får det för konsekvenser över tid?’

Vind för Våg kan bli något positivt – i energidebatten.