Kollegialt ansvar

Politiker, polis, militär, läkar, lärar - alla yrkeskårer måste inse att kollegialt ansvar har två sidor

Låt oss titta på några exempel:

Vi kan ta den häktad barnläkaren

Vi kan ta poliserna i piketbussen som lät bandet gå

Vi kan ta politiker som Jan Emanuel och Mats Odell

Jag och Ni - vi vill alla känna oss trygga i att dessa och alla andra yrkesgrupper håller sej till de gemensamma regler som finns. Detta inte för reglernas egen skull, utan för att vi ska veta att saker och ting helt enkelt funkar så bra som är möjligt.

Mitt ansvar i mitt jobb är att se till att det finns en rimlig relation mellan pris och prestation - helt enkelt att kunden får det kunden betalar för. Om någon av mina kollegor dabbar sej så hänger jag inte ut honom eller henne inför kunden, men jag höjer ett fett pekfinger internt och räcker inte det så blir det att gå vidare till ledningen - det måste bli så rätt det kan!

I fallet med barnläkaren vet jag för lite - men att frågan nuddar vid dödshjälp har jag förstått och det etiskt riktiga är en svår debatt.

När det gäller polisen så finns interna rutiner för att få fatt på mindre lämpliga poliser och bandet från piketbussen indikerar att man har problem i kåren?

Så kommer vi då till politikerna och där är den egna handeln och vandeln ett nålsöga och måste så förbli.

Misstag kan göras även här. Jag är tex mycket less på hetsen mot Mona Sahlin och hennes chokladinköp - helt utan relevans. Hets mot Jan Emanuel är också illaluktande precis som hets mot Odell vore det. Men ... Jan Emanuel har tärt på förtroendekapitalet och ett parti som arbetar hårt med frågor som gränsar moral och etik måste stå rent.

Av Mats Odell och hans gelikar inom borgerligheten förväntar jag mej tyvärr mindre - vilket jag inte borde. Handen på det berömda - vore det inte ett brott om man som borgare tackade nej till en god affär? Om man som borgare tar moralisk och etisk hänsyn blir man ju idiotförklarad.

Självklart skall Odell synas av KU - men varken han eller Jan Emanuel skall hudflängas som privatpersoner, däremot bör båda synas av sina partikamrater. I Odells fall kan det dessutom i värsta fall vara fråga om brott - vilket det inte är i fallet med Jan Emanuel ... osaligt är det hela.

Kollegialt ansvar är att ge stöd och när det behövs, ställa krav på andra lösningar - annars förlorar den egna yrkeskåren ett förtroende som kan visa sej svårt att reparera.