julen varar ända in till påska ...

Jag har just firat lilla julafton med mina barn - dom är så många och juleriet begås för deras del på annan ort den 24:e än där jag befinner mej. Försök sen hitta ett datum som passar alla 6 och extradotter .. men vi hittade idag och det slår mej tyvärr lite efteråt hur viktigt det är med konflikter.

Ska väl först som sist sägas att mina ungar är grupperade i de gamla och de nya - 3 + 3 - mao 2 mödrar involverade och de spänner i ålder från 10 till 23. Sammantagna är dom min härliga skock - en lite skränig sån och var unge är unik på sitt mer eller mindre knäppa sätt.

En trummar ständigt och alla vrålar - Slutaaa! En annan snor hela soffan om det går och pockar på all tillgänglig uppmärksamhet. En tredje deklarerar sin suveränitet och den omfattar så klart alla områden. Den fjärde är 'bäst hitills' och hon råkar vara yngst. Lilla damen 'stålfjäder' flippar sina sms med en hastighet att man undrar hur få ord som krävs för ett meningsfullt informationsutbyte .. Så har vi grande bror - han har blivit så cool på det där underbart mjuka viset - såå varm och så härlig men fortf lika drömsk - in i verkligheten grabben! Jobba på i ditt spår. Extradottern? Jo det är en sort för sej - vilja i massor - sårbar klok och lite galen - helt klart på G ..

- Ja så var det konflikter. Tro inte annat än att dessa 7 munhuggs brottas retas jävlas och för ett liv som skulle få arbetsskyddet att reagera - gå in med sanktioner och krav på ljuddämpare på var unge - lovar!

Men dom vågar ha konflikter - dom vågar bråka. Samma hetta från 10 åringen som han på 23.
Varför är det nu så bra då - med konflikter?

Jag tror att detta med positiv förväntan är något alla dessa bär i relation till varann 'vi löser det här' finns hela tiden med. Vi hör ihop och det kan inte vara på annat sätt. Är man trygg i att det finns hjälpande händer trots konflikt så slipar konflikter - ger nytt djup och nya insikter - inte så att det vid dessa bataljer skrivs filosofiska avhandlingar - nej det är mer erfarenhet som bärs ut till bilen vid avfärd. Dom tar med sej var sin liten pusselbit från kvällen och aldrig skall dessa pussel läggas på samma bord - dom är individer som av gruppen faktiskt stärks att bli alltmer individuella än kollektiva och ändå vill jag tolka in hur deras respekt för flertalet växer

Ni 'ungar' får rätta mej om jag har fel ...

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till konflikten i mellanöstern - finns där någon positiv förväntan på den andra parten? Finns där någon 'förälder' agerande moderator?

Jag lämnar den frågan öppen