fredag, oktober 08, 2010

Vart tog begreppet klass vägen?

Under de senaste fyra åren har klimatet hårdnat för vissa grupper av människor och du vet säkert vilka grupper jag tänker på – arbetslösa – utförsäkrade och de helt marginaliserade.

Om man av olika anledningar inte kan arbeta eller kan få ett jobb så hålls man utanför och detta med ekonomiska styrmedel, högre egenavgifter och lägre ersättningsnivåer.

Alliansen försvarar detta med att man så gärna vill få in människorna på arbetsmarkanden och det är därför man har sänkt skatten för de som har jobb. Jag vet inte av ett enda bevis för att sänkta skatter verkligen skulle leda till fler jobb? Känner du till någon som kan leda just denna tes 100 procent i bevis?

Sen har man börjat prata om så kallade instegsjobb – låter bra – men det man döljer är en strategi där man pressar ned lönerna över en bredare linje – en del kallar det lönedumpning.

Om det är så att Socialdemokrater och Vänster inte vågar ta debatten om klass och ekonomisk makt så kommer vi att få ett samhälle där vi får en ren underklass – en medelklass med stort spann i inkomster och en liten väldigt ekonomiskt stark överklass som styr hur väldfärd och investeringar skall komma oss övriga tillgodo.

Det finns en enkel definition - den som säljer sin tid är arbetare. Den definitionen går inte hem hos de som röstar på Alliansen – vem vill vara arbetare utan möjlighet att ’välja’ själv? Men vi ska bli fler som inser hur lurade vi blivit och vilka vi i den lögnen spelade i händerna.

Den som lever på avkastningen av sitt kapital är per definition en kapitalist.

Det finns en evig motsättning mellan den som säljer sin tid och den som köper den – det vore dumt att ens förneka detta. Men det finns en debatt som jag tror även kapitalägarna skulle ha nytta av att ta till sej.

Som kapitalägare/företagare så vill jag ha en fungerande offentlig sektor – den tär inte om balansen är den rätta - tvärtom! Jag vill att mina anställade ska ha barnomsorg – att deras barn får en vettig utbildning – dom är nästa generations arbetare. Jag vill att sjukvården fungerar så att mina arbetare snabbt kommer tillbaka till jobbet. Jag vill ha en vettig sjukförsäkring så mina arbetare har råd att stanna hemma, istället för att smitta ned hela arbetsplatsen. Jag vill att det ska finnas en infrastruktur som tillåter mina arbetare att ta sej till och från jobbet på ett säkert och billigt sätt. Jag vill se att skatterna används för att bla underlätta mitt företagande – så jag kan sätta fokus på det jag är bra på. Jag vill ha ett starkt fack med djupa kunskaper – facket kan vara till direkt nytta tex då det gäller mina arbetares försäkringar osv osv ..

Det samägda offentliga är trots allt den enda garanten för att vi ska komma åt de otrygghetsfrågor vi har idag – frustrationen bland unga i förort – de frustrerade som röstar på SD – de utomparlamentariska som tappat tilliten till politiken .. mfl

Börjar vi inte arbetet med att förklara orden klass solidaritet och demokrati för flertalet, så undrar jag hur det ska se ut om några år ..

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du beskriver en djupt humanistisk företagare i din text....en människa som förstått att inte bita den hand som föder honom......han vore ingenting utan sina "undersåtar". Tror tyvärr inte dessa företagare hör till vanligheten ..tror dessutom att de kommer att bli ännu ovanligare med tiden eftersom samhällsklimatet hårdnar.
Det finns alldeles för många svin på höga poster ...personer som varken bryr sig om andra eller ens har förmågan att förstå att mänsklig arbetskraft ska vårdas ömsint och bemötas med respekt.....människor är alltid människor oavsett klass, kön och tillhörighet.
Det jag förvånas över är att sittande regering inte kan acceptera att det i ett samhälle alltid finns ett antal människor som aldrig tar sig in på arbetsmarknaden....
Det finns människor som inte är synligt sjuka men som liksom inte mäktar med , kanske kan man kalla det psykisk ohälsa eller att de är så udda att de inte passar in någonstans. Dessa människor finns , och det måste varje samhälle acceptera och stå ut med...dessa människor har trots sin situation rätt att leva värdiga liv . Politiker måste lära sig att vi samhällsmedborgare inte är maskiner som går att starta genom att trycka på en knapp.
Tvång har aldrig fått någon motiverad.

Hälsningar Åsa

Anonym sa...

En tanke bara.
Är vi nte alla människor i ett samhälle, som är summan av oss. Vad vore samhället utan människorna. Alla har vi rätt att vara här o ha, få och ges plats, oavsett olikheter, förutsättningar o möjligheter. Dessa har styrts av grundläggande möjligheter i vår uppväxt o vår sociala tillhörighet från början.
Att vara utanför systemet eller endast existera som en del, en falang, som ej är tillhörigt det etablerade, dvs om endast de yrkesaktiva anses vara tillhöriga samhället är vi ute o cyklar anser jag.
ALLA är vi samhället, organisationen Sverige, o som man brukar säga om sprotslag, att ingen heöhet är starkare än dess svagaste länk, så kan man undra när människor av andra kan anses ej vara tillhöriga, vara utanför, istället för att inbegripa de som har svårigheter eller inte får plats . Oftast pga de krav o den förväntan som finns om likhet o att vi ska vara produktiva för att duga o ha ett existensberättigande.
Vi är samhället o mångfald berikar. Lojalitet o solidaritet ger att du ser alla som likvärdiga oavsett förmågor, o berättigar ett existensvärde. Vem är det som agör vad eller som är berikande??? Är et samhället eller företaget sverige som talar.

Att stå ut m olikheter, vi är inte alla lika eller har samma sätt, kompetens, osv osv, tack o lov. Men att anses icke delaktig, icke värdig utifrån det är obehagligt.

För allas skull borde förutsättningar likvärdiggöras för barnen som växer upp o samhället inse allas betydels o dra ner på den s.k. effiktivitetsivern o produktivitetsjakten o ge alla en plats i yrkesverksamhet o den tillhörigheten. Att dra ner på de ekonomisk amålen till förmål för den humanitära vore en visnt för människan.

Jan Paimo sa...

Åsa och Anonym - jag tror att det finns humanister i de flesta läger och jag tror inte alla företagare drivs av bara girighet, att klimatet stegivs hårdnat håller jag med om och det kommer att ta lång tid innan det finns ett nytt solidariskt 'folkhem'.

Desto viktigare att påbörja arbetet för ett samhälle som 'trots' att det besjälas av solidaritet jämlikhet och mindre klassklyftor - faktiskt kan räkna hem 'vinst' på sista raden

- jag är helt övertygad om att förnuft och samägda resurser är precis det vi behöver för att bli lönsamma på riktigt. Ett samhälle som ser innanförskapet som självklart tvingas också att anpassa regler och debatt efter behov och mål - det blir färre lögner och det blir tydligare hur makt kan missbrukas.