Nej jag tänker inte skämmas - jag tycker utifrån den
sociala roll jag spelat redan innan jag fick egna barn pekar på att jag INTE
kan kopplas till män som tafsar och våldtar. Snarare vill jag påstå att jag
under min tid i skolans värld försökte hitta en undervisning i årskurs 6 som
ger både pojkar och flickor en undervisning som ger ungarna trygghet och
kunskap - ja det var sexualkunskap - hur man nu kan isolera just den delen från
social- och samhällskunskap?
Min tanke var att skapa en relation till ungarna och till
min hjälp valde jag att vid den tiden ta med min sambo. Vi delade upp tiden
mellan oss - hon pratade med tjejerna kring det som är viktigt för blivande
kvinnor och vi bytte - jag pratade med tjejerna och svarade så öppet jag kunde
kring att vara man.
Självklart så fick jag min tid med pojkarna och en av dem
undrade 'hur vet jag att jag kommer in i rätt hål´? Hur svarar man - man tar
fram bilden och visar hur hopplöst det är att hamna fel ... och att förklara
hur gemensamt ansvaret faktiskt är - det handlar om trygghet och att vilja
skapa kommunikation mellan könen - trodde vi hade lärt oss det?
Min sambo svarade på pojkarnas ibland svåra frågor och
sen försökte vi dra ihop det hela i något som kan ses som en gemensam syn och
det handlade inte mest om sex - nej ungarna var ute efter känslor och hur man
hittar den man tycker om - dessa kloka barn!
Sen vet jag att mina egna döttrar blivit utsatta - tyvärr
gick inte de killarna i min klass ...
Det jag frågar mej är hur nu många namngivna män kunnat
kliva förbi självklara regler - inte ens att kalla regler - utan ett självklart
förhållningssätt till medmänniskor?
Hur ska någon av dessa män kunna förklara sitt beteenden
inom en godtagbar social ram?
Janne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar