Snacka om att leva här - i den tid vi andra tror är nu

Allt måste inte handla om livets allvar - en del kan handla om mina katter som på något vis försöker övertyga mej om att vi 'förstår' varann - jo hej du! 

Enligt vetenskapen har katten fattat att vi människor oss emellan pratar med varann -  det har dessa självmedvetna iakttagit (tre till antalet i mitt hem) - de använder 'jamande' som ett medel för kommunikation - med mej den lättledde. 

I deras egna miljö, är ett doftspår vägledande - en svansviftning mer och ett fräsande övertydligt. Jameriet är inget självklart språk mellan katter - utom i mars ... för då jävlar 'djamas' det.

Mitt yngsta skrälle tror på fullt allvar att han pratar med mej - jag har föreslagit honom språkkurser för mindre ..  inte direkt obegåvade - men mer en kurs för den som inte levt i mitt kulturella sammanhang - en sorts orientering i hur vi människor tänker/fungerar - föll väl inte på hälleberget - men inte heller i god jord - egentligen ingenstans. 

Det var och är ett sabla jobb för mej att tolka antalet vokaler i ett enskilt jam. - Jo jag tror mej ha förstått att antalet vokaler har betydelse och längden på pauserna mellan varje jam - det kan få mej att fatta en hel 'kattmening' - men språkförbristningen är ofta stor. 

För den som inbillar sej att katten ska invänta ett adekvat svar från mej på: "jaaaam paus paus JJAAMM" - tror fel. Skrället förväntar sig en omedelbar reaktion - respons i samma ögonblick som det sista  "....M" klingat ut - Då ska jag redan ha bekräftat - förstått - inlett ett svar/handling - annars händer nya saker som för en språkvetare är helt utan intresse.

Klöser på bordsben - rusar runt en full matskålen ... ibland med ett samtidigt obegripligt 'icke' jamande ljud - sen med ett till synes planlöst irrande runt soffa - bord - in i köket - till dörren ... Nu blir det knepigt för mej som den som tillsatts som kommunikatör - att reda ut det icke redbara - det är då jag skriker 'UT!' 

- Plötsligt är det tre små trekantiga katter tryckta mot ytterdörren - de bara väntar på att jag öppnar - and gone they are. 

Var det decibel - eller var det den där armrörelsen som mest kan hänföras till en galning från 30-talet? Eller förstod de ordet jag sa? Jag lutar mot ordförståelse - dels för deras noll koll på 30-talet och att andra besvärjelser aldrig fungerat - UT - funkar alltid.

Det går någon timme - delar av trojkan har tagit sej in igen - jag ägnar min tid åt "Follow the money" på TV - junior står plötsligt på soffans ryggstöd - så hör jag det jam jag förstår bäst 'får jag ligga nära dej under filten i soffan?'

 

Jag lyfter på filten och han kryper ned - han skiter i min TV serie och vill bara bli 'plussad' då och då - han sätter en liten klo i mej då det behövs - glöm mej inte. 

Snacka om att leva här - i den tid vi andra tror är nu.

Janne