tisdag, februari 17, 2009

Låt Ipred vänta

Jag blir så illa berörd då jag ser fåtalet av Pol Pots fortfarande levande ’reliker’ stå inför skranket. Missförstå mej rätt – klart de ska svara för sitt, men alla står inte där.

- Hur kom denna vanvettiga Asiens Hitler till makten?
- Vilken påverkan har de som är medskyldiga och nu i ledande ställning för utgången av denna rättegång?
- Varför är/var både USA och Kina så ointresserade av att denna rättegång kom till stånd?

I grunden är inte USAs och Kinas inblandning att bortse ifrån – tyvärr. Källorna är för många och bevisen för solklara.

Må Obama få mina farhågor för USAs planer i Afghanistan och Pakistan – på skam.

Har du sett dokumentären om Kambodja? Den av John Pilger? Jag borde se den igen och mina vuxna barn borde se den – vi borde alla se och inse att det grymma finns precis runt hörnet vart vi människor än går.

- Om tyst minut var regel, för varje människa dödad av en annan människa, så vore det rätt tyst nu – knäpp tyst in i evigheten.

Jag räknade ut den tid vi borde varit tysta inför detta lilla lands förluster i människoliv - beräknat till 1,7 miljoner, dödade av Pol Pots mördare och därtill lägger de ca 750 000 som dog av USAs bombningar så skulle det se ut så här:

408333,33333333333333333333333333 minuter =
6805,5555555555555555555555555556 timmar =
283,56481481481481481481481481481 dygn

Jag kan inte medvetet avrunda någons liv, därav de många decimalerna och ändå finns inga exakta siffror. Ett arbetsår i Sverige är väl runt 220 dagar?

Du läste mina ord i stillhet och de skriker inte rakt ut, så jag vågar mej på att avsluta i lätt uppgivenhet inför ett i perspektivet profant problem:

- Så gick sossarna med i det civilrättsliga tåget … som om det inte fanns tillräckligt många försvarslösa ändå …

Inga kommentarer: