Det behövs verklig öppenhet i Sverige

Jag snor rubriken rakt av från denna artikel på SvD, debattförfattarna sätter fokus på det som blir allt mer viktigt - det offentliga Sverige och politikernas öppenhet.

Från min horisont sett har vi fått en allt mer komplicerad världsbild där det är svårt att bena ut vad som är 'gott eller ont'. Vi har fått en politisk klass genom vårt EU medlemskap. Vi har allt mer hamnat på västsidan i realpolitiska frågor.

Jan Kallberg och Erik Lakomaa sätter sina pekfingrar på saker som jag tycker spiller över i den svenska realpolitiken. En realpolitik som får sin verklighet p.g.a bristen på öppenhet i frågor som tex vilka länder som får svensk vapenexport sig till godo - det svenska folkets röst har valts bort när besluten fattas - det blir realpolitik snarare än val.

Varför det är så det vet inte jag - men tydligt är att dagens politiker hellre säger: 'jag vill/tycker' än att man deklarerar 'mina väljare vill'. Här finns ett stort glapp mellan de faktiska väljarna och de representativa politikerna till sist står för. Mycket får en hemligstämpel helt i onödan för att man enligt politikerna fått sitt mandat i den representativa politikens namn. Man anslår en tystnad inför valmanskåren - en valmanskår som inte 'förstår sitt eget bästa'.

Den synen är farlig för demokratin, när politikernas syn på verkligheten får överskugga en levande debatt där väljaren deltar och slänger in sina fem cent - man kan ibland undra varför vi alls ska ha val?

Debatten bör föras oavsett politisk färg - det (kunde) kan skapa en dynamiska konflikt - den bör få leva oavsett förlust i val eller exportinkomster till Saudi.

Med sekretess, smussel och direkta lögner är det lätt att avfärda 'folket' som gav sitt mandat i senaste val - samtidigt är det lite för sällan som man under en mandatperiod går tillbaka till sitt underlag och frågar - vad tycker ni?

Vi har en snabb mediarapportering där media ofta saknar verkligt fog för en del av sin rapportering. Media skapar öar av information som saknar sammanhang och det fattas ett avklädande av strukturer.

Media måste våga och vilja fördjupa debatten. Den tredje statsmakten var en gång en av två polariserade krafter - Men idag så är det viktigare att per säsong ägna sej åt grillen, bottenfärgen, bästa vintersemester för den som har råd och en bokstavskombination för att få sitt rätta BMI. Inget ont sagt om ett bra BMI - men visst truddeluttar vi på sista versen i nyhetsvärde?

Jag imponeras inte av Virtanens glufsande av jätteräkor eller kungahusets krav på ökat bidrag. Jag vill se tidningar som spetsar sin egen idédebatt - inte glider runt i dikeskanten men är lagom 'stark'  utan att förlora sin egen upplaga - blekt.

Ett exempel på hur grund debatten faktiskt är - är aftonbladets krav på att Tolgfors ska tala sanning ...

Men hallå - om media hade gjort sitt jobb så hade Tolgfors inte ens varit försvarsminister - det är få bland väljarna som vill exportera vapen till diktaturer och det är ännu färre i valmanskåren som vill  se vapen i händer på diktaturer som dödar sitt eget folk.

Om dessa våra folkvalda hade företrätt oss och media hade följt upp folkviljan - tror du på allvar att Thailand fått köpa JAS? Tror du på fullt allvar att Turkiet fått köpa något vapen alls?

Tror du på fullt allvar att någon människa skulle rösta bort en vindkraftspark för att det svenska försvaret vill ha det området för sin 'verksamhet´?  Just nu är det obalans mellan folket och freden.

Fred är något man hela tiden väljer - krig är lätt att hamna i.