Det handlar inte om tjänstemännen på FOI

Debatten kring svensk vapenexport är för spretig och saknar en hel bild. Det tramsas om FOI och olydiga tjänstemän istället för att omedelbart ta debatten om vapenexportens vara eller inte vara.

I min skalle finns just nu tre huvudfrågor och jag lär väl snart befolkas av fler
- Vem äger vapensmedjorna?
- Vad tjänar Sverige på denna tvivelaktiga export?
- Hur ser opinionen ut och vad är moraliskt försvarbart?

Vem äger vapensmedjorna?
De företag som exporterar militärt material är allt mindre svenska och i vissa fall är företagen helt utlandsägda. Dessutom har Sverige långtgående utvecklingssamarbeten med en hel rad länder. I princip har vi samarbete med alla de länder som finns på topp tio listan av vapenexportländer. Kan Sverige på allvar påverka dessa företags agerande?

Kanske vi alla skulle sätta oss på skolbänken och följa detta undervisningsförslag för att få djupare kunskap och mer underlag för att driva debatten vidare.

Vad tjänar Sverige på denna tvivelaktiga export?
Det vore hedervärt om en och annan klok journalist grävde fram hur mycket av vapenexportens intäkter som faktiskt stannar i Sverige? Arbetstillfällen har varit en del i argumentationen för svensk export - ett annat argument exportintäkter.

Bägge argumenten vilar på flyende sand och det är svårt att se igenom hur intäkterna faktiskt fördelar sej där det dessutom finns en annan parameter med i leken - tvingande motköp.

De högutbildade som idag arbetar för vapenindustrin - vad skulle de kunna tillföra på den civila sidan? Om vi slutade exportera militär utrustning - vilka idag existerande industrier/institutioner skulle ha nytta av dessa människor?

Hur ser opinionen ut och vad är moraliskt försvarbart?
SIFO gjorde en mätning bland 1000 personer och där sa åtta av tio nej till export. Den höga siffran kan ha grund i människors negativa inställning till just Saudiarabien - man bör självklart öka underlaget - kanske 10 000 personer och återkommande så att våra politiker får klart för sej vad vi faktiskt tycker. Självklart måste vi få en öppnare redovisning av vad vi säljer och till vem.

Dick Sträng säger i SvD: "Sverige riskerar att göra sig till åtlöje internationellt." Vilken internationell betraktares ögon tänker Dick Sträng på då? Är det månne den internationella vapenindustrins företrädare som av sina regeringar har friare händer än den svenska vapenindustrin? Om det är dem som åsyftas så hälsar jag det åtlöjet välkommet!

Jag tycker det finns en 'aktiv likgiltighet' inför vår vapenexport och den finns hos människor som påstår att vi inte ska bry oss, att vi ska finna oss i hur världen ser ut, säljer inte vi så säljer någon annan osv.

Denna aktiva likgiltighet är också det syre som vapenindustrin andas. Det är inte acceptabelt. Det finns andra vägar än vapen för att lösa konflikter. Gene Sharp är en man med alternativa ideér. Han borde haft fredspriset istället för Barak Obama.

Man kan fråga sig hur många av de väpnade konflikterna som har ägt rum/pågår i Afrika som ens skulle vara möjliga utan att dessa länder fick köpa vapen? Jag tror inte att man på egen hand sitter och skruvar ihop avancerade vapen i tex Sudan.

Peter Wolodarskis söndagskrönika har en del poänger.