Sveriges roll i FN tronar på fornstora dar

Ban Ki-Moon är en ineffektiv ledare med väldigt liten egen karisma. Jan Eliasson kanske kan tillföra något. Frågan är hur USA ska reagera om Jan Eliasson höjer rösten? Ett USA som under lång tid motarbetat FN men tonat ned när kompromissen Ban Ki-Moon tillträdde?

USA använder FN när det passar dem, men lika ofta saboterar man arbetet - Ban Ki-Moon är att se som USA's val i en tid då USA tom vägrade att betala sina FN räkningar.

Under hans ledning har FN's anseende sjunkit och kanske främst i Syd och definitivt i konflikten mellan Israel och Palestina.

Jag har länge funderat över om New-York verkligen är rätt hemort för FN?

Sen ska vi kanske tona ned Sverige som ett land som driver en frontlinje i FN arbetet - svenskt engagemang är utdaterat och numer lamt och utan klös. Sveriges hållning i ICKE erkännandet av Palestina är ett belysande exempel på svensk passivitet.

Sveriges roll i FN tronar på fornstora dar - de facto har Norge passerat oss och spelar en betydligt mer framåtriktad roll. Min jämförelse kanske haltar men den 'Svenska modellen' är mer ett tomt varumärke som Alliansen profiterat på samtidigt som man gör allt för att urholka den på sitt faktiska innehåll. Det kan man göra så länge ingen griper tag i verklighet och siffror - oppositionen  var är ni?

Sak samma gör Alliansen med FN och jag vet att Jan Eliasson har tillräcklig integritet för att inse att det är HAN som person som är vald - inte för att han är från en forntida svensk solidaritet med de som behöver den.